allt är upp och ner
Den här var helgen när allt vändes upp och ner. Jag har bävat för det i över ett år - Dagen då mitt ex bestämmer sig för att "förklara" sitt idiotiska beteende. Så nu känns det i princip som att jag är tillbaka på ruta ett. Eller kanske två. Jag känner mig så himla förvirrad och ledsen, och jag vet varken in eller ut.
Mina vänner har såklart varit guldvärda. Men en person som jag verkligen ville skulle stå upp och stötta mig, gjorde inte det. Och jag kan inte låta bli att vara besviken. Jag behöver lappa ihop mitt hjärta.. igen, eftersom gamla sår slets upp, och det kan ta tid. Men om man tycker om någon tillräckligt mycket, borde man inte stanna kvar och stötta, istället för att bara försvinna?
Mina vänner har såklart varit guldvärda. Men en person som jag verkligen ville skulle stå upp och stötta mig, gjorde inte det. Och jag kan inte låta bli att vara besviken. Jag behöver lappa ihop mitt hjärta.. igen, eftersom gamla sår slets upp, och det kan ta tid. Men om man tycker om någon tillräckligt mycket, borde man inte stanna kvar och stötta, istället för att bara försvinna?
Kommentarer
Trackback
